Movikens Masugn
Ett byggnadsminne
Hälsinglands viktigaste råvara har under alla tider varit skogen. Där hämtade bönderna bl a ved, virke och näver, och där fanns goda betes- och jaktmarker. Träkol och tjära gav bönderna viktiga biinkomster.Svedjebruket och inte minst hyttornas och järnbrukens behov av träkol, ledde till att stora skogsarealer vid början av 1700-talet var totalt förödda. Fr o m mitten av 1800-talet fick skogen ett ökat ekonomiskt värde. De nya exportsågarna längs kusten krävde mängder av skogsråvara och en hänsynslös skövling tog fart i vissa trakter.
​
​
På 1700-talet upptäcktes järnmalm i Bjuråker, en stångjärnssmedja uppfördes i Hedvigfors ( dåvarade Aldersfors) och en masugn i Österbo, nära intill.
Movikens första masugn uppfördes 1796 och byggdes som en komplettering till Österbo ugn. Tackjärnet från masugnen vidareförädlades till stångjärn vid de stångjärnshammare med härdar som fanns i Strömbacka.
Malmen transporterades sjö- och landsvägen från gruvor i Roslagen och Dalarna till Moviken och det färdiga stångjärnet transporterades på samma sätt till Hudiksvall för utskeppning.
Kolet till masugnsdriften och smidet producerades i kolmilor och från 1859 även i kolugnar vid hamnen i Moviken.
Den gamla masugnen uppnådde sin högsta produktionssiffra 1851 innan den i början av 1860-talet byggdes om och effektiviserades.
1903 ersattes den gamla masugnen av den ugn som fortfarande finns kvar, driften lades ner 1937.
​
Idag är masugnen restaurerad och ger en bra inblick i hur tackjärnstillverkning gick till.
​
​
Vi är många i Hälsingland som brinner för att bevara kulturminnen. En av de personer vi valt att samarbeta med är Åke Nätterö som driver en plattform som idagsläget går under namnet Dellenportalen. Vi har fått tillåtelse att publicera lite av hans arbeten här hos oss.
​
Nedan kan man se filmen om Movikens Masugn! Berättare är professor Harald Brodin.