Strömbacka
Stångjärnssmedja
Året var 1753 när den första stångjärnshammaren stod färdig i Strömbacka.
​
Bruket som härtammar från 1780-talet bestod vid århundradets slut av tre hammarsmedjor.
1827 köpts bruket så av Per Adolf Tamm och då införs vallonsmide vid sidan av tysksmidet.
Vallonhammaren med två härdar förlades till den s k övre hammaren som idag är den enda bevarade av brukets tre stångjärnssmedjor. Från 1876 ingick Strömbacka i aktiebolaget AB Iggesunds bruk.
Som störst var bruket under 1880-talet då med ca 350 personer som mantalsskrivna. Upplägget av produktionen var då att lancashiresmide bedrevs i den nedre hammaren, franchecomté i mellan hammaren och vallonsmide i den övre hammaren.
Under 1900-talet koncentrerades smidet helt till övre hammaren. Lancashire återinfördes 1944, när tre lancashirehärdar installerades.
Vallonsmide bedrevs parallellt fram till 1947 och Strömbacka smedja anses därmed ha varit den sista i bruk varande vallonsmedja i världen.
Lacashiresmidet pågick under ytterligare sex år, fram till 1953.
Smedjan idag är utrustad med bl a
-
en vallonhärd
-
räckvällugn
-
tre lancashirehärdar
-
blåsmaskin
-
mumblingshammare
-
två lufthamrar.
Kraftöverföringen är intakt med vattenhjul, turbiner sumpar och tub. Till smedjan hör även ett s.k. labbi.
​
Smedjan som är om- och tillbyggd i flera etapper, har fått sitt nuvarande utseende omkring år 1930.